Ingen presentation

Det slog mig just att jag inte har presenterat mig ännu. Jag har funderat på det fram och tillbaka och funderat på om det fyller något syfte. Från början var tanken att bloggen skulle vara mest för mig själv, men nu när jag vet att jag har läsare har frågan på nytt väckts. Jag har bestämt mig för att avstå. Det gör jag för mina patienters skull och jag tänkte ägna detta inlägg åt att förklara hur jag menar. 

Som jag skrev i ett tidigare inlägg "missbruk av överföring" så matchar vi automatiskt nya människor mot våra inre objekt ("inbyggda" versioner av människor som format vår personlighet). Vi bygger ihop nya människor ungefär som ett pussel. Vi hittar en bit (från någon av våra inre objekt) som ser ut att passa och bygger ihop en inre version av personen. Oftast stämmer bilden hyfsat bra och behöver bara finjusteras lite, vilket vi gör utifrån fakta om personens liv och umgänge.

Med en terapeut är det väldigt speciellt eftersom du ska lägga en stor del av dig i händerna på en person som du inte känner. Vi terapeuter berättar inte heller så mycket om oss själva. För att bemästra denna situation så den inte utlöser ångest blir det extra fart på det här inre matchningssystemet och det fenomenet brukar vi kalla överföring. Det är en viktig del av all psykoanalytisk terapi eftersom det är genom överföringen vi kan komma åt de allra tidigaste och djupaste neuroserna.

Om jag skulle presentera mig i någon större detalj så skulle jag alltså kunna försvaga effekten av terapin för en eventuell patient som kollar upp mig innan han/hon tar ett beslut om att gå hos mig.

Vi som arbetar psykoanalytiskt vill alltså alltid bibehålla ett visst mått av "abstinens" dvs. vi vill inte berätta allt för mycket om oss själva. Dagens psykoanalytiker kan dock släppa in lite av sin personlighet i terapin utan att det påverkar särskilt, men terapin handlar ju om patienten så vi vill gärna hålla fokus där såklart. Därför kanske vi för tillbaka uppmärksamheten till patienten själv istället för att svara på frågor om oss själva.

Det jag kan säga om mig själv är att jag heter Mattias Ottosson och är grundare av Östersunds terapicenter. En paraplyorganisation vars vision är att erbjuda rehabilitering och hälsovård utifrån en holistisk människosyn. Jag är socialpedagog i botten med vidareutbildningar inom psykologi och terapi. Jag var till en början specialiserad på beroendevård, men har med tiden gått över mer och mer till psykoanalysen. Jag är just nu medlem i och kandidat vid det internationella sällskapet för applicerad psykoanalys (ISAP). Jag är också medlem i IHG (International Hypnotists Guild) och ICBCH (International Certification Board of Clinical Hypnotherapy). 

Jag driver också en utbildning i samarbete med IHG och ISAP. 

Det var allt jag hade att säga/skriva om det. 

Mvh Mattias

Kommentera gärna: